carolineelizabeth

Jag vill bli frisk, frisk och fri från den hör jävla sjukdomen!

Idag gjorde jag det sista provet i Naturkunskap B, vilket betyder att jag nu mer har ett helt gymnasiebetyg.

Jag är verkligen jätte stolt över mig själv. Över att jag faktiskt klarat att läsa på helfart i höst och dessutom med goda resultat. Trots att jag inte mått särskilt bra i höst.

Nu är det bara väntan som gäller.
10 december kommer första beskedet om antagningen till Sjuksköterske programmet. Jag håller verkligen alla tummar och tår att jag kommer in nu. Jag vill så gärna! Och jag kommer bli väldigt besviken om det inte blir så.

Om jag inte kommer in skall jag satsa våren på att en gång för alla bli av med Anorexin. Vilket jag måste göra även om jag kommer in såklart.

Efter att ha läst boken igår
( Frisk och Fri) av Göran Carlsson. Känner jag mig ganska övertygad om att MHE är en behandling som skulle kunna hjälpa mig enormt mycket. Jag vill ha en remiss dit och jag skall be om det på nästa möte. Dock så är det mycket krångligare än så. Jag har en familj, en sambo som är underbar och redan sliter som ett djur för att vårt liv skall fungera. Jag har en 18 månaders dotter som behöver mig, jag inte vet om jag ens skulle klara att va ifrån henne fem dagar i sträck. Om jag kommer in på utbildningen jag sökt kommer jag även att ha heltidsstudier att sköta.

Det är så mycket som skall funka praktiskt. Men som det känns nu så kanske det är värt det? Kanske är det värt att va borta från familjen några dagar i månaden under ett halvår för att istället kunna spendera resten av livet med dem som en frisk och närvarande mamma/ Sambo. Jag vet inte, men det tål att diskuteras och tänkas på.

Fick hem den här boken idag. Har redan läst halva och jag är frälst.

Köp/ läs!!!

Det gror ett frö i mig just nu. Ett frö som växer och gror när det föds med positiv energi. Ett frö av motivation och vilja. En början på ett viktigt beslut.

Tankarna och viljan till förändring finns där. Det växer.

Snart är fröet tillräckligt stort och då är det dags att handla.

Hur kan helt orealistisk ångest kännas så verklig?

innan mörkret faller
ska jag lämna några varma rader
ska jag vara din starka vän
ska jag visa upp några bättre sidor
och lova dig nånting igen

innan morgonen kommer
ska jag vända alla kappor tillbaka
och lita mer på min kraft
ska jag hämta nånting jag förlorat
en vilja som jag faktiskt haft

jag har förlorat dagar och ett hopplöst år
jag har trampat upp stigar där gränserna går
och du blir aldrig en vän igen
en mot en
tills morgonen kommer

innan mörkret faller
vill jag reda ut några saker
inga rätt och inga fel
vill jag öppna för en vapenvila
du har din och jag har min del

och innan morgonen kommer
vill jag blöda några droppar mot stenen
det är tid för några tårar än
och göra klart för min norra stjärna
att jag aldrig ska ner igen

jag har förlorat dagar och ett hopplöst år
det är som jag känner när åskan går
och du blir aldrig en vän igen
en mot en
tills morgonen kommer
ja, tills morgonen kommer

mina ögon för blöta
för att göra epilogen rättvis
jag orkar inga flera ord
inga krafter för en vacker utgång
jag lämnar inget dukat bord

men innan morgonen kommer
vill jag lämna några varma rader
kanske möter vi en vår igen
jag ångrar inga steg vid din sida
jag vattnar dina växter än

jag har förlorat dagar och ett hopplöst år
det är som jag känner när åskan går
och du blir aldrig en vän igen
en mot en
tills morgonen kommer

jag har förlorat dagar och ett hopplöst år
jag har trampat upp stigar där gränserna går
och du blir aldrig en vän igen
en mot en
tills morgonen kommer
tills morgonen kommer

vi gick långt här du och jag
kanske så långt vi kunde gå
kanske fanns ingen ärlig chans för oss
men jag ser det inte så

det är som jag burit en förbannelse
ibland med ryggen rak
ibland med både hopp och tro
men det är ändå samma sak

jag har spridit lite värme
jag har spridit lite frost
jag är varken hjälten eller boven
jag är bara lite lost

från fönstret ser jag tidens tand
kedjor komma och gå
ingen är del av den här trenden
alla hälsar bara på

jag har väntat på ett regn jag kan förlora mig i
jag hör ett hjärta som slår
inatt har jag bett för stunden dimman drar förbi
för en välkommen vår

jag har köpt så kalla saker
jag har gått den kalla gatan ner
nu har jag frusit allt för länge
jag ska inte vara kall nåt mer

har du sett nån i ögonen
jag hittar inte dit
jag kan inte reglerna i spelet
men du får gärna komma hit

nu smakar jag försiktigt
skiljer varmt ifrån kallt
jag måste lära mig från grunden
jag måste omvärdera allt

du är svår att leva utan
jag är svår att leva med

vi gick långt här du och jag
kanske så långt vi kunde gå
kanske fanns ingen ärlig chans för oss
men jag ser det inte så

det är som jag burit en förbannelse
ibland med ryggen rak
ibland med både hopp och tro
men det är ändå samma sak

jag har spridit lite värme
jag har spridit lite frost
jag är varken hjälten eller boven
jag är bara lite lost

från fönstret ser jag tidens tand
kedjor komma och gå
ingen är del av den här trenden
alla hälsar bara på

jag har väntat på ett regn jag kan förlora mig i
jag hör ett hjärta som slår
inatt har jag bett för stunden dimman drar förbi
för en välkommen vår

jag har köpt så kalla saker
jag har gått den kalla gatan ner
nu har jag frusit allt för länge
jag ska inte vara kall nåt mer

har du sett nån i ögonen
jag hittar inte dit
jag kan inte reglerna i spelet
men du får gärna komma hit

nu smakar jag försiktigt
skiljer varmt ifrån kallt
jag måste lära mig från grunden
jag måste omvärdera allt

du är svår att leva utan
jag är svår att leva med

I am only me

I am only me, that is all that I can be
No more, no less, don't second guess

I love, I laugh, I live and cry,
I've wished at times, that I could die

Some days I'm funny, others I'm not,
sometimes I'm in overdrive and can't stop

I am a loyal and honest friend
You know that I'll be there until the end

I am a father/mother, my children my greatest gift
The smiles on their faces always give me a lift

I am a romantic, sensual, sexual, and passionate too,
to the love of my life, I'll share this with you

I can be sweet and shy or sassy and bold,
I'm quite a handful, or so I've been told

I am not perfect, I do have my faults,
like when I get scared I put up high walls

Or I'm not as forgiving, as I'd sometimes like to be,
because when I hurt, I hurt deeply

My logic is all my own, at times misunderstood,
because I don't always do things for my own good

I have many facets, like a diamond you see …
I am only me

~ Ruth Carter-Bourdon ~

Ett barn

Ett barn som kritiseras
lär sig att fördöma.
Ett barn som får stryk
lär sig att slåss.

Ett barn som hånas
lär sig blyghet.

Ett barn som utsätts för ironi
får dåligt samvete.

Men ett barn som får uppmuntran
lär sig förtroende.

Ett barn som möts av tolerans
lär sig tålamod.

Ett barn som får uppleva rent spel
lär sig rättvisa.

Ett barn som får känna vänskap
lär sig vänlighet.

Ett barn som får känna trygghet
lär sig tilltro.

Ett barn som blir omtyckt och kramat
lär sig att känna kärlek i världen.

Ibland känns det precis som om jag består av två olika personer/ viljor. Jag tror att jag har känt så ända sedan dagen Anorexin flyttade in i mitt liv.

Ibland är ena delen starkare, ibland andra. Men oftast vinner rädslan och ångesten en överlägsen seger.

Det bor så mycket ångest i att inte kunna välja, i att inte veta vad man vill eller vad som är rätt. När det känns som man måste välja mellan olika delar av sig själv så finns det inget självklart val.
Jag vill ju vara hel, jag vill ju vara jag och jag vill må bra.

Men jag måste göra ett val nu. Rätt val. Livet pågår nu. Livet väntar inte. Vi lever här och nu. Ingen vet vad som händer imorgon.

Min dotter växer upp nu, hon finns här nu. Jag måste finnas för henne. Jag måste må bra och vara stark för henne. Jag har en fantastisk familj och vänner som faktiskt bryr sig och tycker om mig för att jag är jag. Trots att jag är jag. Det är värt nåt, det är det som betyder något.

Ingen falsk trygghet eller kontroll kan någonsin få mig att aktivt välja att säga nej till livet igen. Jag har så mycket i mitt liv jag inte är beredd att förlora. Men inte ens all kärlek i världen kan göra mig frisk. Den enda som kan göra mig frisk är jag själv.

Livet är en balansgång just nu, som att gå på lina utan säkerhetsnät. Allt för att göra båda viljor till lags och hålla ångesten i schack. Men risken för falla är stor, för stor för att jag skall kunna fortsätta balansera länge till.

Alltså måste jag välja, jag måste sluta tänka/ snacka och börja agera.