carolineelizabeth

Sitter på bussen mot Gbg nu. Skall ner till min fina vän K för att umgås och mysa tills imorgon. Lillsessan tar mormor hand om. Ska bli riktigt skönt att få komma bort lite och bara vara Caroline och inte mamma.

Träffade K sist jag var inlagd på behandling och i samma veva som jag blev gravid. Det är 3 år sen snart. Idag är vi nära vänner och försöker ses så ofta det går. Tyvärr så är vi väl inte helt friska nån av oss. Vilket kan göra det lite jobbigt att umgås långa stunder, men vi försöker alltid båda två göra vårt bästa för att aldrig påverka varandra negativt.

Idag känns det tufft att inte veta hur maten kommer se ut under besöket. Rädsla, ångest. Hur mår hon? Hur mycket klarar jag? Jag mår verkligen inte bra just nu, men jag tror och hoppas ändå att jag har gjort rätt som vågar utmana mig och åka iväg trots det. Inget blir bättre av att gå hemma i sin egen ätstörda bubbla.

Förra våren lovade jag mig själv att aldrig låta min sjukdom få förstöra mina relationer eller hindra mig ifrån att träffa vänner igen. Det löftet är svårt att hålla. Men jag försöker verkligen och jag tror att det är superviktigt för att inte tappa greppet totalt. Vänner och nära relationer är ätstörningens värsta fiender.

Jag ska verkligen försöka ha trevligt dom här dagarna.