Don't give up
Längesen jag skrev något här nu. Tiden går så fort. Dom senaste sex månaderna har varit hemska. Ingenting har gått min väg och desamma gäller för hela familjen. Skador, sjukdom, dödsfall, saker som går sönder.
Livet sätts i perspektiv och det blir tydligt vad som är viktigast här i livet. Familj, släkt, vänner, hälsa, utan dem skulle den här tiden om möjligt varit ännu värre.
Jag skulle ljuga om jag sa att allt var bra, men det är inte dåligt heller. Jag är stolt över mig själv som klarat alla dessa motgångar utan att vända mig till mina gamla mönster. Men just nu känns det lite som om jag tippat över på fel kant.
Jag är medveten om att jag är på fel väg och jag vet också att det är något jag måste ändra på. Och efter alla dessa år borde jag ha alla verktyg som behövs för att göra det.
Jag kämpar på, men inte ensam. Jag har min familj och mina vänner, och med deras hjälp vänder jag det här igen.
