Styrka
Styrka
Just nu vill jag bara skjuta blogg.se !!
Skrev precis ett jättelångt inlägg som bara försvann 😞 Sjukt sur blev jag! Jaja, får helt enket spara det tills nån annan dag.
Just live, love and laught <3
Något att minnas när det känns tungt
Man kan inte fly ifrån sig själv
I över 10 år har jag hatat mig själv och på olika sätt försökt fly ifrån mig själv. Det var först för ett år sedan när jag började på Mhe som jag tillslut insåg att det va omöjligt. Man kan inte fly ifrån sig själv och man kan inte heller fortsätta slå och kriga mot sig själv i all evighet. Så jag bestämde mig för att försöka acceptera mig själv, sluta fred och lära känna mig själv. Idag mår jag bättre än någonsin och jag kan till och med ibland tycka om mig själv. Jag är stolt över mig själv och jag står upp för mig själv. För ett år sedan var det något jag trodde var omöjligt.
Grejen är den att hur lätt är det egentligen att tycka om sig själv och vara stolt över sig själv när man är sjuk och hela tiden ljuger och sårar dem som står en nära. Det är i princip omöjligt.
För att kunna må bra så måste man också handla rätt.
HER LIFE CHANGED THE DAY SHE LEARNED THAT SHE WAS JUST AS VALUABLE AS EVERYBODY ELSE.
HER LIFE CHANGED THE DAY SHE LEARNED THAT SHE WAS JUST AS VALUABLE AS EVERYBODY ELSE.
Tiden går fruktansvärt fort just nu. Hinner inte riktigt med i svängarna. Om en vecka skriver jag den sista tentan för terminen och första terminen på sjuksköterskeprogrammet är över. Det känns helt galet om jag ska vara ärlig.
Veckorna bara svischar förbi fyllda av skola, dans och familjetid och jag njuter. För jag mår bra och det är en så skön känsla. Allt är inte perfekt, jag är inte på topp jämt men jag mår bra och det är det som betyder något.
Kram på er!
Att sörja förlorade år och en falsk trygghet
Det var längesedan jag skrev här nu. Livet rullar på, skola, dans, familj och vänner.
Det finns inte så mycket tid över att tänka på annat. Ändå letar sig tankar och minnen fram ibland.
När nåt känns tungt eller tröttheten tar överhand. Jag skulle nog kunna gå så lång som att säga att jag i
princip är frisk idag. Men inte fri, inte än. Tankarna finns fortfarande där och lurar, men jag agerar inte på dem. Jag mår bättre idag än vad jag har gjort på tio år och ändå är det svårt att inte ibland sakna och sörja.
Jag tror att det värsta med att ha kommit så här långt och att må såhär bra, är sorgen över allt jag förlorat.
Alla år som lagts på självhat och självsvält när jag egentligen borde ha levt livet. Det finns en bitterhet i att upptäcka allt jag har missat dom här åren. Ibland gör det att det blir svårt att uppskatta hur långt jag har kommit.
Det finns också en sorg över att ha lämnat den falska trygghet, värld och identitet jag har levt med dom senaste tio åren. Tio år av mitt liv som ändå har betytt något för mig.
Jag kan sakna det ibland. Inte svälten och självhatet, men självklarheten, kontrollen och tryggheten. Ibland kan tankarna kännas lockande, kanske kunde man bara behålla en liten del av allt det där. Men egentligen så vet jag ju, det är allt eller inget. Jag kan inte vara lite ätstörd. Det finns en sorg i att behöva lämna något som man levt för så länge, trots att det aldrig fört något gott med sig. Jag kan känna mig så vilsen i mitt nya liv, mitt nya jag och min nya kropp. Ibland vet jag inte riktigt vem jag är eller vad jag står. Min historia har påverkat mig och påverkar mig fortfarande i så mycket och i så många olika sammanhang och ändå så är det något jag upplever att jag måste dölja för andra. Något man inte pratar om.
Jag vill inte att människor skall se på mig med medlidande. Samtidigt så är det tungt att aldrig kunna vara sig själv helt och fullt. Jag vill ju dela med mig av allt jag lärt mig under dom här åren, jag vill kunna sprida kunskap och hjälpa andra med samma problem. Men går det verkligen att göra det utan att lämna ut sig själv?
Jag hoppas verkligen att det går att bli helt fri och att sorgen försvinner med tiden.
Jag fick uppföljning !!!!
15 sätt att förbli olycklig
1. Förvänta dig att andra skall göra dig lycklig.
2. Skyll din olycka på andra.
3. Använd " om bara " så ofta du kan när det gäller tid, pengar och vänner.
4. Jämför det du har med andra
5. Var alltid allvarlig.
6. Försök alltid vara alla till lags.
7. Säg aldrig nej.
8. Hjälp andra men låt ingen hjälpa dig.
9. Betrakta dina egna behov som oviktiga.
10.om någon ger dig en komplimang avfärda den genast.
11.om någon kritiserar dig, förstora det.
12. Behåll alla känslor på insidan.
13. Förändras aldrig.
14. Var aldrig nöjd med något annat än absolut perfektion.
15. Tillbringa all din tid i det förflutna eller i framtiden.
Snurrigt, men jag lever
Jag lever och jag kämpar. Det har bara inte funnits tillräckligt ork för att uppdatera här. Ibland är det fullt tillräckligt att bara försöka orka med livet.
Jag mår okej. Egentligen ganska bra. Sommaren har varit fin. Bättre än på många många år. Men allt är väldigt osäkert. Hur hösten kommer se ut har jag fortfarande ingen aning om. Varken när det gäller behandling eller skola/ jobb. Det är tufft för ett kontrollfreak som jag. Det tär på en. Det är ännu inte klart om jag får någon uppföljning i Mora och just nu så tvivlar jag. Verkar inte som landstinget tycker det behövs.
Hösten är alltså oplanerad än så länge och jag känner mig vilsen. Det är nu ångesten smyger sig på. Det är nu svälten lockar. Jag klarar inte av att bara gå runt här hemma som ett spöke.
Jag vill göra något vettigt. Jag vill komma framåt!
Förlåt att jag bara babblar på. Men det är så det är just nu. Snurrigt. Återkommer när det klarnar lite.
Kram på er!
Har haft det sämre ;-)
Sommar, sol och semester
Det ekar tomt här. Jag har tagit lite semester och kommer förmodligen tillbaka när sommaren är över och behandlingen sätter igång igen.
Det går helt okej. Upp och ner, men jag mår oftast bra. Vet att jag har tappat en del och att jag kommer bli tvungen att jobba hårt när jag kommer till Mora igen. Men det tar vi då, nu vill jag bara njuta av sommaren.
Stor kram
Jul. 08, 2013
Jul. 07, 2013
Jul. 05, 2013
Jul. 04, 2013
Ps Anonym
Jag skulle uppskatta om du i fortsättningen kommenterar med ditt namn/ blogg/ mail.
Känns otroligt konstigt att svara på frågor till någon som man inte har en aning om vem det är. Och som dessutom kommenterar och frågar saker ganska ofta. Det är inte direkt jättemånga
som läser min blogg och vill du inte att någon skall se vem du är så kan jag låta bli att posta dina kommentarer. Hoppas att du fortsätter kika in här och lämna små avtryck.
Ta det inte som en pik eller så, bara det att det skulle kännas bättre för mig.
Kram Caroline
Frågor från Anonym
Vad tror du är den främsta anledningen som har gjort att du känner så här idag?
Svar: Ja du, väldigt bra fråga. Jag tror att allra mest handlar om att jag har bestämt mig. Anorexin ger mig ingenting längre, bara falsk trygghet och det kan jag klara mig utan. Jag vill leva nu, jag vill uppfylla mina drömmar och sluta vara så förbannat rädd för allt.
Kan du inte berätta om vad det är som har hjälpt dig på MHE och vad det är som är så bra med just den behandlingen?
Svar: Detta är en så himla svår fråga. Jag vet fortfarande inte helt vad det är som hjälpt mig att komma så långt på MHE. Men jag antar att det handlar om en kombination av massa saker. Dels har jag en motivation nu som jag tidigare inte haft och dessutom har jag en jäkla massa kunskap och behandlingar i bagaget, vilket gör att jag inte startat från noll. Jag känner mig trygg på MHE. Jag litar på behandlingen och dess upplägg. Det stärker mig att få ta eget ansvar och puscha mig själv. Men även att få ett enormt stöd av min behandlare när det behövs. Andra människor tror och litar på mig, vilket gör att jag börjar tro och lita på mig själv igen. Och utan tro och tillit till sig själv skulle jag tro att det är näst intill omöjligt att bli frisk. Sen tycker jag också att det har varit väldigt bra att få prata och diskutera om kost och kropp med någon som har kunskap och inte endast fokuserar på " du ska gå upp i vikt" . i min behandling har det varit i princip noll viktfokus. Men en jäkla massa prat om kost och kropp. Det finns alltid svar på alla frågor. MHEs behandling går ut på egen vilja och ärlighet. Du måste göra jobbet, du måste vilja förändra. Först då kan någon hjälpa dig.
Jag tror personligen att det är det ända sättet om man vill bli helt frisk och fri. Inget tvång eller hot i världen kan göra någon frisk.
Jul. 02, 2013
