Mod, styrka och ork
Ibland känns det som om det är lönlöst, att det kanske är meningen att det skall vara så här resten av livet. Inte riktigt sjuk och inte heller ett dugg frisk.
Om man kollar på fakta så har jag ju faktisk kommit en lång väg sen det var som värst. Och kanske är det så att när man har levt med den här sjukdomen så länge som jag har gjort så kanske man inte kan räkna med att bli helt frisk. Kanske har jag kommit så långt jag kunnat och får leva med det som finns kvar.
Jag vill inte tro att det är så. Jag vill tro att att det går att bli helt frisk. Men ibland tvivlar jag.
Jag hatar de dubbelliv jag lever just nu. Jag hatar att ljuga människor som bryr sig om mig rätt upp i ansiktet. Jag hatar att ägna halva dagarna åt planering och kaloriräkning.
Det är inte de liv jag vill leva.
Men Jag är samtidigt så rädd för en förändring. Rädd att förlora känslan av trygghet och kontroll. För det är ju vad det är, en känsla, inte sanningen. Ingen äkta trygghet eller riktig kontroll.
Jag behöver mod, styrka och ork. Motivation och vilja har jag redan.
