Time flyes
Ännu en vecka har gått och imorgon är det måndag igen. Vardag, skola, dagis. Egentligen hade jag velat snabbspola tiden fram tills den 1 April. Nervositeten, oron och väntan inför det som komma skall upptar nästan all min tankeverksamhet och det är väldigt påfrestande. Jag tänker på det på dagarna och drömmer om det på nätterna. Jag har alltid haft svårt för förändring och att inte ha full kontroll över saker. Så att inte riktigt veta vad som väntar mig i Mora skrämmer bokstavligt talat livet ur mig. Sen vill jag ju det här så himla mycket. Jag vill verkligen bli frisk nu. Jag är så trött på att leva såhär. Avdomnad, bortkopplad, frånvarande och trött. Alltid så jävla trött. Det är dags att leva nu. Våga känna och våga vara här och nu. Men jag är så himla rädd att jag inte skall fixa det och för att mina förhoppningar på Mhe är alldeles för höga. Jag vet ju att jag måste göra jobbet men utan rätt stöd känns det omöjligt. Usch! Det är alla dessa tankar och nojjor som gör att jag bara vill komma dit nu nu nu!! Orkar inte överanalysera mer.
Kram på er!
vet du, jag tror, på riktigt, att det viktigaste är att du vågar öppna upp dig för dom där.. att du vågar lita på dom. Även om det är så att personkemin inte stämmer överens med varenda en, eller om du får någon konstig uppgift, så kom ihåg med hela din hjärna att dom kan det här! =) Dom är din största chans att knocka det här på riktigt =) Jag tvivlar inte på dig, släpp dem in, och var beredd att kämpa tillsammans med dom i Mora mot demonerna <3
