carolineelizabeth

Jag valde att strunta i skolan idag, kände att jag behöde få vara hemma och ta det lugnt. Jag orkar inte gå runt i skolan och låtsas att allt är bra just nu. Det är tungt och jag mår inte bra, men det är okej. Det måste få vara så just nu, för att jag skall kunna ta mig framåt igen och må bättre.

 

Det känns så otroligt tungt att göra detta själv, att inte ha någon att prata eller bolla tankar med. Jag vet att jag borde försöka hitta en samtalskontakt här hemma, men det tar emot. Jag har så svårt att släppa in nya människor och det tar emot att behöva dra hela min historia igen för en helt okänd människa. Jag har haft så otroligt många terapeuter genom åren, fler än jag minns namnen på. Och det är en kanske två som jag har vågat släppa in på livet och litat på och som faktiskt har hjälpt mig. Känns som chansen att hitta en ny terapeut som jag funkar med är ganska liten. Men jag antar att jag måste försöka. 

 

Jag bär runt på så otroligt mycket ångest just nu, som en handgranat, redo att explodera vid minsta rörelse. 

Det lockar så mycket att vända tillbaka igen, till kontrollen och allt vad det innebär. Men samtidigt så vet jag ju att det endå inte skulle ta bort ångesten, bara vända den till något annat. Jag vet ju det. Så jag kämpar på, gör rätt och står ut. För att jag måste och för att jag vill må bra. 

 

Solen skiner ute idag och termometern visar 15 grader, bara det är egentligen skäl till att vara lycklig. Jag älskar våren och allt vad den innebär. Sol, värme, grönska och hopp. Det är vad våren är för mig, en ny början, en ny chans, en nystart. Tänker spendera den här dagen i solen med musik i lurarna på väg någonstans dit fötterna för mig.