Makes no sense
Sitter och äter lite kvällsmat efter en lugn kvällspromenad. Tänker en massa och försöker hitta en bra lösning på min situation. Det är så himla svårt att veta vad som är rätt och fel i det här. En del av mig vill söka tillbaka till Mhe igen, en del av mig vill inte. Skulle det överhuvudtaget hjälpa och är det verkligen lösningen på problemet?
Jag är så himla rädd att det skulle stjälpa mer än det skulle hjälpa mig att hamna i den miljön igen. Jag vill inte ses som ätstöd, jag vägrar sätta den stämpeln på mig själv igen. Jag är också rädd att fastna i att jämföra mig med andra.
Jag lämnade den ätstörda världen för nästan ett år sen. Jag slutade umgås och prata med folk som var/ har varit sjuka, slutade läsa bloggar och följa instagramkonton. Jag började leva i den verkliga världen igen, inte ätstörningsbubblan. För mig var och är det otroligt viktigt för att kunna må bra, för att kunna gå vidare. Men självklart har det bakslag jag har nu dragit mig tillbaka till viss del. Jag gillar det inte och jag känner hur negativt det påverkar mig. Jämförelsen, ångesten. Tankarna om att varför får hon och inte jag och ändå kan jag inte låta bli att klicka mig in på dessa sidor för den sjuka delen av mig vill ju se, vill ju jämföra, vill ju få mig att hata mig själv.
Idag pratade jag med en vän från förut. En vän jag träffade under behandlingen på Mhe. Men jag kände mig inte negativt påverkad av henne, snarare tvärtom, jag kände mig upplyft. Trots att hon sitter i samma sits som jag och också fallit tillbaka i gamla mönster. Det handlar så himla mycket om styrka om mod i kampen mot en ätstörning och hon om någon har båda delarna och orkar samtidigt lyfta upp andra. Det gör mig så himla imponerad och glad. Hon är en fantastisk tjej som förtjänar allt det bästa.
Hon fick också mig att tänka efter i hur jag agerar just nu. Jag väntar, jag väntar på att bli räddad och mår piss under tiden. Ingen kommer ju att rädda mig, det är bara jag som kan göra det. Så varför väntar jag, varför skjuter jag alla beslut framför mig när jag vet att det endast ger mig mer lidande och ännu mer förlorad tid....
Jo för jag är rädd, rädd för något som inte går att ta på, rädd för ångesten och hur den får mig av må och agera. Samtidigt går jag endå runt med ångest konstant. Makes no sense.
Imorgon pratar jag med A, sen ringer jag S och lägger upp en plan. Imorgon börjar förändringen.
kram
Kommentarer
Postat av: Ida Jansson
Åh du anar inte hur glad jag blir av att läsa detta <3 Det peppar mig att bli friskare när jag kan påverka andra positivt.
Du vet ju egentligen allt men det kvittar när ångesten är så hög. Men ingen kan rädda dig som du själv skriver. Bara du själv. Du har makten över ditt liv. Du kan välja hur du tänker och du kan välja hur du agerar. Allting är möjligt. Du sitter inne på krafen. Se till att använda den nu. Tiden går och livet rusar iväg. De val du gör idag påverkar din framtid.
Nu kör vi! Kram <3
Svar:
Carolineelizabeth
Trackback
