Follow through
Sitter på tåget på väg hem nu. Är toktrött och vill egentligen bara sova, men alla tankar snurrar i huvudet och det känns omöjligt att slappna av. Jag är så himla nervös inför veckorna hemma, för att jag är hemma betyder ju inte att jag inte är i behandling. Det är ju hemma det skall funka i slutändan, men det är också där det är svårast. Alla invande mönster och rutiner som man hållit fast i så länge. Nu skall allt brytas och bytas ut mot nya bra rutiner som håller i längden och är hälsosamma, men också väldigt ångest framkallande.
Jag är lite rädd för all den där ångesten. För kroppsångesten som hela tiden gör sig påmind och för den där panikkänslan i bröstet som gör att det blir svårt att andas. Men jag måste ta det är en måltid i taget och inte tänka så mycket. Jag litar ju på Annica och Göran.
Det ska gå!! Jag måste använda mig av den styrka och envishet jag vet att jag har. Vända den emot ätstörningen och aldrig kompromissa. Det måste gå!
Jag hejar på dig, du kommer fixa det!
Kram.
Hur många veckor blir du hemma? =) Och nu, har du nu möjlighet att ha kontakt med dem? Jag hoppas såklart att de gett dig rätt verktyg, att du lyckas hitta mer styrka än du visste att du hade och att du kompromissar skiten ur ätstörningen! Små steg, är oxå steg! Så länge dom inte är bakåt är det framsteg, och om det blir snedsteg, är det viktigt att hoppa in på banan igen! =) <3 hoppas du har det underbart nu när du är hemma hos din dotter igen! <3 kram
