Måndag och första dagen ensam hemma
Då var det måndag och vardagen rullar igång igen. Känns helt sjukt att det bara är en vecka sen jag kom till Mhe. Den här veckan är jag ensam hemma på dagarna för att få in alla nya rutiner. Lillan är på dagis över dan och vi äter endast middag tillsammans. Känns fullt tillräckligt just nu. Det är tillräckligt jobbigt att laga mat och äta, utan att ha en vild 2 åring runt benen som kräver ständig uppmärksamhet.
Det är svårt med maten. Det är svårt med ångesten. Känslan av att vara minst 10 kg tyngre kväver mig. Men jag jobbar på och gör mitt bästa. Idag har jag faktiskt lyckats följa min ordination till punkt och pricka, trots att jag varit ensam. Inget fusk och inget kompenserande, det går bara man vill! Men ångesten som är ständigt närvarande gör mig dödstrött. Det tar verkligen på krafterna att gå emot alla tankar. Men just nu är den här behandlingen prio 1 och allt annat måste komma i andra hand
( utom lillan förstås). Det viktigaste just nu är att satsa allt på att bli helt frisk. Orkar jag inte vara social och trevlig samtidigt så får det vara så just nu.
Pratade även med min behandlare i morse. Kändes skönt att få ur sig lite tankar och känslor. Hon har alltid så bra svar på allt och allt kändes också lite bättre efter vi hade pratat. Fine, helgen var tuff. Men nu ser vi framåt och tar en dag i taget.
Kram
Du fixar detta, i just know it :)
En dag i taget, en måltid i taget, så är du så småningom i mål =) Låter klokt att inte ha lillan med vid alla måltider, som du skriver är det nog tufft nog ändå! =P Snart är hon gammal nog att förstå, och det var i rättan tid på så många vis du fick hjälp att ta tag i det här, jag hejjar på dig så mycket att det är galet =) =)
