Tisdag Dag 2
Jag orkade aldrig skriva igår. Var helt slut och snurrig i huvudet efter all information och den långa resan. Hade hoppats på att somna tidigt och få en god natts sömn, men att somna var hopplöst och när jag väl sov var det en väldigt lätt och orolig sömn. Idag är jag med andra ord lika trött som igår. Det känns konstigt att vara hemifrån och jag saknar min dotter tokmycket. Den här hemlängtan är något helt nytt för mig. Tror aldrig jag längtat hem så förut. Annars verkar allt väldigt bra här. Nytt och annorlunda, men bra. Alla är jättesnälla och väldigt omtänksamma.
Jag har precis varit på samtal med min behandlare (som för övrigt verkar riktigt bra). Vi gick igenom lite om hur det skulle funka med maten och så. Det känns bra, men väldigt läskigt. Men jag har ändå bestämt mig för att försöka hoppa i vattnet direkt och försöka så gott jag kan. Det finns liksom ingen mening med att dra ut på det. Så snart skall jag alltså ge mig ut på stan för att äta min första lunch här i Mora. Jag är både rädd och nervös, men jag vet att jag kan fixa det, bara jag vill.
Kram på er och tusen tack för era fina peppande kommentarer!
Hoppa! =) Hoppa ut och våga. Förstår att det måste vara hemskt att vara ifrån din dotter, men jag hoppashoppas att du hittar styrka att inte grotta ner dig i det med att tänka att det är viktigt för henne oxå att du tar dig förbi den här skiten! <3
Kämpa på nu <3
