Snurrigt, men jag lever
Jag lever och jag kämpar. Det har bara inte funnits tillräckligt ork för att uppdatera här. Ibland är det fullt tillräckligt att bara försöka orka med livet.
Jag mår okej. Egentligen ganska bra. Sommaren har varit fin. Bättre än på många många år. Men allt är väldigt osäkert. Hur hösten kommer se ut har jag fortfarande ingen aning om. Varken när det gäller behandling eller skola/ jobb. Det är tufft för ett kontrollfreak som jag. Det tär på en. Det är ännu inte klart om jag får någon uppföljning i Mora och just nu så tvivlar jag. Verkar inte som landstinget tycker det behövs.
Hösten är alltså oplanerad än så länge och jag känner mig vilsen. Det är nu ångesten smyger sig på. Det är nu svälten lockar. Jag klarar inte av att bara gå runt här hemma som ett spöke.
Jag vill göra något vettigt. Jag vill komma framåt!
Förlåt att jag bara babblar på. Men det är så det är just nu. Snurrigt. Återkommer när det klarnar lite.
Kram på er!
ät! fina du. det är svaret varje gång du tvivlar och äs monstret försöker nästla sig in, ät! <3
och fortsätt vara rädd om dig! du är värd att må bra, att få en höst bättre än på många år, och en vinter bättre än på många år.. osv <3 !! =)
