Att andas
Idag har jag gjort något som jag inte har gjort på väldigt länge. Jag har gått en promenad. Inte en powerwalk, inte nån hetspromenad och ingen påvägnågonstans promenad. Bara en helt vanlig promenad, med solen i ansiktet och djupa andetag av frisk luft. Ingen förbestämd väg. Fötterna och lusten fick styra.
Det var underbart. Så himla skönt. Jag har saknat det något fruktansvärt. Jag har alltid älskat att vara ute, särskilt i solen och det finns inget som är så uppfriskade som att bara få gå en lång skön promenad i vårsolen.
Jag vill ha vår nu.
detta gör mig faktiskt rätt glad att läsa, just för att jag känner igen det så väl; den där första gången på år och dar som en promenad faktiskt inte har något mål, inte vissa minutrar som ska gås, inte en viss bestämd väg som ska gås. och det är bra, ett riktigt bra tecken (även om jag helt säkert vet att du vet det du med). hur mår du nu fina du? hur går det för dig? jag tänker på dig ibland, och håller en tumme för att du ska få komma till mhe, verkligen! <3
