carolineelizabeth

Den här veckan har gett otroligt mycket!
Jag blir mer och mer säker på att jag är på väg åt rätt håll, och att jag är på rätt ställe.

Motivationen är på topp nu. Målet är frisk och fri, och jag tänker inte ge mig före jag är där!

Gå emot, utmana, våga. Vägra låta Anorexin styra ditt liv!

"Jag vet att du får mig att gå ensam
du lovar mig guld om jag stannar här
jag vet att jag brukar drömma om dig
men jag vill inte ha en annan värld

Jag vet att du får mig att gå ensam
och jag lever hårt som jag lär
men du kommer aldrig mer att nå mig
för jag vill inte ha en annan värld"

Bara några dagar kvar tills jag åker till Mora. Jag längtar och fasar. Jag behöver det.

Ibland så tror jag på riktigt att jag har gått vidare, att allt det gamla är glömt och inget betyder. Det är lögn. För det gör ont och oavsett hur stark jag verkar ibland, så kommer ångesten alltid att finnas och påminna mig om allt jag har förstört.

Ärr, på insidan och på utsidan. Minnen, ångest, ord och handlingar. Fan vad jag har hatat mig själv. Fan att jag inte kan släppa de hatet. Kommer jag någonsin bli fri ifrån mig själv?

Ibland så önskar jag, att jag hade kunna göra så att Anorexin aldrig blivit en del av mitt liv. Jag önskar att jag kunde få gå tillbaka och göra allt ogjort.

Anorexin har tagit så fruktansvärt mycket ifrån mig.

Och det gör så fruktansvärt ont.

Hur ska jag någonsin kunna komma över det..
Hur skall jag någonsin kunna förlåta mig själv..

Ångesten vägrar ge med sig och humöret sjunker i takt med att självföraktet ökar.

Jag blir bara så himla trött. Jag orkar inte ha ångest. Jag orkar inte tappa gnistan. Jag vill bara få må BRA!!!!

Ikväll lägger jag mig i sängen med ångest i bröstet. Jag ser en jätte i spegeln och en viss fröken ätstörning förbannar mig.

Jag vet varför ångesten jagar mig. Jag ser mönstret. Okontrollerat, ostrukturerat = Ångest.

Men vet ni, ikväll skiter jag fullständigt i att jag känner mig tjock, stor och äcklig. För jag lever och jag är älskad. Och
det betyder så jäkla mycket mer!

Det finns så många fantastiska människor i den här världen. I mitt liv. Utan dom hade jag aldrig kommit så här långt. Det är dom som ger mig styrka.

Ingen ångest i världen kan få mig att vända nu. För det är inte en mot en längre fröken anorexi, det är alla emot dig. Och det finns inte en chans att vi förlorar.

Nu var det ett tag sedan jag uppdaterade här. Det har varit fullt upp ända sen jag kom hem ifrån Mora.

Jag njuter av att få vara hemma och umgås med min underbara familj och fina vänner. Jag njuter av livet. Jag vill så mycket och livet är så fint och jag vill inte förlora en enda sekund till nån jäkla ätstörning.

Det går faktiskt ganska bra hemma. Ibland kan jag nästan känna mig frisk. Samtidigt så kan jag också Ibland känna mig så jäkla sjuk och begränsad. Det är kluvet, men jag kämpar. Jag ska bli frisk nu och jag vägrar ge upp.

Nu är det bara en vecka kvar till jag åker till Mora igen. Det känns både bra och dåligt. Jag Vet att det är bra för mig, men samtidigt så vill jag inte lämna mitt liv här hemma. Det känns som jag missar så mycket när jag är borta. Men sen är det ju sommaruppehåll och jag har 7 veckor hemma att njuta av.

Allt är inte en dans på rosor. Jag gör inte alltid rätt. Ibland vinner ätstörningen. Men jag kämpar och jag väljer att njuta av att jag kommit så långt som jag gjort. Jag mår oftast bra. Jag orkar göra saker. Jag vågar utmana.
Jag kommer att vinna tillslut!

Stor kram på er!

Då va man tillbaka i Mora igen efter en underbar helg nere i Leksand. Jag har verkligen njutit och laddat batterierna den här helgen. Sovit länge, badad, promenerat m.m och blivit bortskämd. Känns bra inför den kommande veckan här i Mora. Jag känner riktigt peppad och taggad på att köra hårt nu.

Helgen gick verkligen över förväntningarna. Var väldigt orolig för hur det skulle gå med maten och så innan, men det har verkligen gått jättebra! Är riktigt stolt över mig själv.

Blir antagligen att jag stannar här tills på torsdag. Saknar mina älsklingar så det gör ont, men det känns viktigt att fixa det här nu. När jag väl kommer hem sen så kommer det va fullt ös med bröllop, kalas och midsommar, fram tills jag ska hit igen veckan efter midsommar. Jag kommer förmodligen behöva all styrka och trygghet jag kan få för att fixa dom veckorna och även hela sommaruppehållet.

Du Anonyma som har skickat lite frågor, svar kommer så fort jag har tillgång till en dator. Dvs, när jag kommer hem.

Ta hand om er!

Kram

Jag njuter av livet i hos min moster i Leksand. Det är otroligt vackert här och jag mår faktiskt ganska bra. Att bara få vara och njuta av naturen helt kravlöst är fantastiskt. Jag går långa promenader, badar i sjön, kör fyrhjuling och myser på terassen hela dagarna. Igår kväll badade vi tunna och spelade kubb och imorgon blir det förhoppningsvis till att åka vattenskidor.

Hoppas ni har det bra fina bloggläsare. Njut av livet, det gör jag! :-)