carolineelizabeth

En 24 årig tjej som pluggar andra året till sjuksköterska. I över tio år har jag kämpat med anorexi och ätstörningar. Idag är jag student, sambo och mamma till en fyra åring. Livet har sina upp och nedgångar och just nu har jag hamnat i en lite svacka.

Dans är som medicin för kropp och själ

 

Hej på er!

 

Hoppas att ni har haft en bra helg. Min har varit helt okej. Har umgåtts med familjen, myst, tränat och varit på kalas. Tyvärr så har ångesten varit närvarande stora delar av tiden. Idag har jag följt matschemat fullt ut i fem dagar. Det är både jobbigt och svårt, men det går. Det gäller bara att inte glömma bort sina mål och vad det är man egentligen vill när ångesten slår till. För jag vill ju må bra, vara frisk, skaffa fler barn, träna, umgås och äta gott. Inte svälta och vara mager och orkeslös. Det är inget liv. 

 

Efter dansträningen igår så bjöd tränarna på mackor och fika. Jag tänkte först inte ta något, för jag skulle ju äta lunch diekt när jag kom hem och det kändes både jobbigt och onödigt. Men så tänkte jag efter lite. Jag hade precis dansat i 1 timme, ätit frukost hyfsat sent och därför inte tänkt äta nåt mellanmål innan lunch. Jag visste också att vi skulle iväg på kalas och äta middag där på eftermiddagen och att jag därför inte skull hinna med något mellanmål före middagen. Och så var jag där igen och fuskade och plockade bort och velade. Tillslut bet jag bara ihop och tog en macka med mig och åt i bilen. För jag vinner ingenting på att följa mina ätstörningstankar. Även om det va pissjobbigt och trots att det var läskig jävla ost på den förbannade mackan. Så jag åt mackan, hatade lite på den jävla osten och ångesten och sen gav jag mig själv en stor klapp på axeln för att jag gjorde rätt. För nånstans vet jag att jag måste välja åt vilket håll jag vill gå, varje måltid, varje sekund, varje dag. 

 

Jag ska ju egentligen äta mellanmål på förmiddagen varje dag. Men det tar emot. Väldigt mycket. Det känns så onödigt på något sätt. Samtidigt vet jag ju att jag borde göra det, men det är så lätt att hoppa över och komma med ursäkter om att att det bli för tätt in på lunch osv. Nån som har något bra tips på hur man kommer över den tröskeln?. 

 

Ikväll ska jag dansa igen, längtar och ser verkligen fram emot det. Dansen är som medicin för både kroppen och själen för mig. När jag dansar mår jag bra. 

 

Kram på er!

 

 

 

 

 

1-0 till dig! Bra! Gäller att bestämma sig och agera med en gång utan att tänka för mycket. Bara bestämma sig att nu gör jag det här oavsett vad tankarna och känslorna säger. Du vet att det är rätt och det måste du lita på även när tankarna säger annat.
Stor kram

Du är verkligen helt fantastisk vännen! Jag är så himla himla stolt över dig och glad att du gav ätstörningen en jävla käftsmäll då du gick emot äckelkänslan och faktiskt åt mackan med ost på! 1 - 0 till dig och du ska vinna den här fighten. Du förtjänar det allra bästa här i livet och det är att må bra. Precis som du säger så är det när tankarna är som starkast man får ifrågasätta sig själv om vad man kämpar mot. Att välja livet och inse att det är det rätta livet och det som är viktigt att kämpa för. Att vara sjuk i en ätstörning är inget liv utan ett rent helvete som bryter ner kroppen och även psyket ofantligt mycket. Livet är så mycket mer värt att leva när man mår bra och har kraft till att orka vara glad och lycklig. Att få skratta direkt från hjärtat och kunna syssla med saker som kroppen mår bra utav. Träna men inte enligt anorexins talan, äta gott och njuta av livet. Skaffa barn och bara ha det bäst <3 Du är verkligen helt fantastisk och jag vill bara krama om dig och få dig att inse hur jävla bäst du är!

Stor kram vännen <3

Starkt av dig Caroline! Vad hände efter mhe, en dipp? Kram