Jag kan, jag vill och jag vågar!


Den här veckan har gett otroligt mycket!
Jag blir mer och mer säker på att jag är på väg åt rätt håll, och att jag är på rätt ställe.

Motivationen är på topp nu. Målet är frisk och fri, och jag tänker inte ge mig före jag är där!

Gå emot, utmana, våga. Vägra låta Anorexin styra ditt liv!


En annan värld


"Jag vet att du får mig att gå ensam
du lovar mig guld om jag stannar här
jag vet att jag brukar drömma om dig
men jag vill inte ha en annan värld

Jag vet att du får mig att gå ensam
och jag lever hårt som jag lär
men du kommer aldrig mer att nå mig
för jag vill inte ha en annan värld"


Att våga visa sig svag


Bara några dagar kvar tills jag åker till Mora. Jag längtar och fasar. Jag behöver det.


Varför rinner alltid tårarna när ingen finns där för att torka dem?


Ärr


Ibland så tror jag på riktigt att jag har gått vidare, att allt det gamla är glömt och inget betyder. Det är lögn. För det gör ont och oavsett hur stark jag verkar ibland, så kommer ångesten alltid att finnas och påminna mig om allt jag har förstört.

Ärr, på insidan och på utsidan. Minnen, ångest, ord och handlingar. Fan vad jag har hatat mig själv. Fan att jag inte kan släppa de hatet. Kommer jag någonsin bli fri ifrån mig själv?


Smärta


Ibland så önskar jag, att jag hade kunna göra så att Anorexin aldrig blivit en del av mitt liv. Jag önskar att jag kunde få gå tillbaka och göra allt ogjort.

Anorexin har tagit så fruktansvärt mycket ifrån mig.

Och det gör så fruktansvärt ont.

Hur ska jag någonsin kunna komma över det..
Hur skall jag någonsin kunna förlåta mig själv..


Upp å ner, upp å ner


Ångesten vägrar ge med sig och humöret sjunker i takt med att självföraktet ökar.

Jag blir bara så himla trött. Jag orkar inte ha ångest. Jag orkar inte tappa gnistan. Jag vill bara få må BRA!!!!


Ingen ångest i världen kan stoppa mig nu!


Ikväll lägger jag mig i sängen med ångest i bröstet. Jag ser en jätte i spegeln och en viss fröken ätstörning förbannar mig.

Jag vet varför ångesten jagar mig. Jag ser mönstret. Okontrollerat, ostrukturerat = Ångest.

Men vet ni, ikväll skiter jag fullständigt i att jag känner mig tjock, stor och äcklig. För jag lever och jag är älskad. Och
det betyder så jäkla mycket mer!

Det finns så många fantastiska människor i den här världen. I mitt liv. Utan dom hade jag aldrig kommit så här långt. Det är dom som ger mig styrka.

Ingen ångest i världen kan få mig att vända nu. För det är inte en mot en längre fröken anorexi, det är alla emot dig. Och det finns inte en chans att vi förlorar.


Tiden går och livet är underbart


Nu var det ett tag sedan jag uppdaterade här. Det har varit fullt upp ända sen jag kom hem ifrån Mora.

Jag njuter av att få vara hemma och umgås med min underbara familj och fina vänner. Jag njuter av livet. Jag vill så mycket och livet är så fint och jag vill inte förlora en enda sekund till nån jäkla ätstörning.

Det går faktiskt ganska bra hemma. Ibland kan jag nästan känna mig frisk. Samtidigt så kan jag också Ibland känna mig så jäkla sjuk och begränsad. Det är kluvet, men jag kämpar. Jag ska bli frisk nu och jag vägrar ge upp.

Nu är det bara en vecka kvar till jag åker till Mora igen. Det känns både bra och dåligt. Jag Vet att det är bra för mig, men samtidigt så vill jag inte lämna mitt liv här hemma. Det känns som jag missar så mycket när jag är borta. Men sen är det ju sommaruppehåll och jag har 7 veckor hemma att njuta av.

Allt är inte en dans på rosor. Jag gör inte alltid rätt. Ibland vinner ätstörningen. Men jag kämpar och jag väljer att njuta av att jag kommit så långt som jag gjort. Jag mår oftast bra. Jag orkar göra saker. Jag vågar utmana.
Jag kommer att vinna tillslut!

Stor kram på er!


Svar till Anonym

Hej Anonym! Här kommer svaren som du har väntat på :-)

1. Nej vi har inte satt någon målvikt. Målet är kroppen skall må bra och på vilken vikt den gör det är oviktigt. 

2. Nej, jag tar inga näringsdrycker och strävar heller inte efter en viktuppgång.
Jag vill som sagt ha en kropp som mår bra, och på vilken vikt  den gör de är olika för alla.
Så just nu strävar jag bara för att kunna hålla mig till matschemat och få ett friskare tänk. 

3. Hur Mhe resonerar angående träning under viktuppgång är jag osäker på. Jag tror att man bestämmer från fall till fall, men vad jag vet finns det inga förbud. 

Kram


THIS IS YOUR LIFE

 
 

Ny vecka, nya tag!

Jag kan, jag vill och jag vågar! 
 
Då var det måndag igen och det har varit fullt upp hela dagen.
Jag har bland annat, städat, tvättat, pluggat
och varit på utvecklingssamtal på dagis. 
 
Samtidigt har jag satsat stenhårt på att hålla matschemat 
och faktiskt lyckats riktigt bra. 
Den här veckan skall jag nå mitt mål om 
att hålla matschemat en hel vecka! 
 
Det kommer bli tufft och det kommer
att kräva en hel del planering 
Men det får det va värt.
Jag måste ge allt nu! 
 
Jag är redan inne på min tredje vecka i Mora.
Vilket betyder att jag snart bara har tre veckor 
kvar av grundbehandlingen.
Visserligen skall jag söka uppföljningsdagar,
men jag vill vara så stabil som möjligt innan sommaruppehållet. 
Och sen vill jag verkligen orka börja läsa till hösten. 
 
Jag skall fan bli fri ifrån den här skiten nu!
 
Komigen nu - NU GER VI ALLT!!
 
 

Frågor från Anonym

 
Svar till Anonym.
 
Hur ser ditt matschema ut från MHE? Tar du näringsdrycker? Fortsätt kämpa:)!
 
Hej! Just nu äter jag efter MHE s grundschema , som inte är så exakt. Det ser ut ungefär såhär:

Frukost : 1-2 mjuka mackor med smör och pålägg
2-3 dl fil/yoghurt +1dl musli eller flingor alt 1 portion gröt med mjölk
1 Ägg 
1 glas juice eller 1 frukt
 
Mellanmål: Allt från 1 macka till yoghurt eller gröt.

Lunch: Normal portion varm mat.

Mellanmål: Samma som förmiddagen

Middag: Som lunch 

Kvällsmål: Som frukost eller 1 tallrik gröt alt fil med musli eller 1-2 mackor 
 
Som det ser ut nu tar jag inga näringsdrycker. Större mellanmål och näringsdrycker kommer 
läggas till när vikten stannar av.
 
Tack för din kommentar och hoppas du blir nöjd med svaret.:)
 

Hur känns det att vara hemma? Hur går det att praktisera färdigheterna på hemmaplan?

Det känns faktiskt bra att vara hemma. Jag har otroligt svårt att varva ner när jag är i Mora, vilket gör att jag efter några dagar där är helt utmattad. Visst är det underbart att träffa sin terapeut varje dag och få pulsing och allt sånt, men jag tycker faktiskt att det funkar väldigt bra med telefonkontakten under hamma veckorna. Det är verkligen guld värt att bara kunna ringa om det är nåt man vill fråga eller prata om. 

Hur går det att praktisera färdigheterna på hemmaplan då?

Det går helt okej. Det som är svårast är att stanna upp och tänka efter när man är mitt i vardagslivet. Och att sätta behandlingen i första hand. I Mora är det lättare, där är det endast fokus på behandlingen och saker som rör ätstörningen. 

 
Vad händer där hemma, hur går det med dina mål?
 
Ja, vad händer här hemma?!. Det går upp och ner, men mest framåt. Det är svårare när jag är helt ensam
eller har min dotter hemma. Inte alltid helt lätt att äta när man måste lämna bordet ett par gånger under måtiden och hjälpa dottern med allt möjligt. Men det går och mitt liv ser ju ut så nu, jag har en 2 åring och dom sitter inte stilla och äter i 20-30 min. Bara att acceptera. Det har varit väldigt mycket  de senaste veckorna och jag vet att jag är dålig på att sätta gränser och sätta min behandling först. 
 
Hur går det då med mina mål? 
Ja vad ska man säga, det går väl inte jättebra direkt. Jag har inte klarat av att hålla matschemat varje dag men jag har verkligen kämpat för att få det att funka så bra som möjligt. 
 
Jag har kanske inte varit tillräckligt bra på att säga nej och inte planera in så mycket. Men jag vill ju så mycket!! Även om det inte alltid funkar 100% så betyder den sociala delen så sjukt mycket för mig och ger mig energi.
 
Variationen av mellanmål och övriga mål då?
Det har faktiskt funkat ganska bra. Jag har provat nya saker, bytt ut och varierat lite. skönt att slippa äta samma, samma, samma, helatiden. 
 
Hoppas att du är nöjd med svaret och tack för din kommentar :) 
 
 

Att vara stark


Mys och shopping

Måndag igen och ny vecka på ingång. På söndag åker jag till Mora igen. Längtar faktiskt, behöver verkligen få ventilera lite tankar nu. Idag har vi haft en riktig mysdag, Jag, K och prinsessan. På förmiddagen lekte vi med lillan alla nya presenter och sedan var vi ute en sväng och provcyklade nya trehjulingen. Gick hur bra som helst för lillan att cykla.:-). Efter lunch och middagslur åkte vi iväg till shoppingcentret här i närheten. Blev en massa shopping bl.a. Skor till mig och lillan och nya yoghurtskålar. Vi har haft en riktigt fin dag och det känns så himla bra att att K här. Imorgon åker hon tyvärr hem, men vi ses förhoppningsvis igen inom en snar framtid. Maten har gått bra i helgen och idag, massa utmaningar och ändrade rutiner. Jag är stolt över mig själv, jag har verkligen klarat helgen över mina egna förväntningar och även om min kroppsångest är enorm så kämpar jag stenhårt. Igår åt vi PIZZA till middag!! K och jag delade på en. Velade fram och tillbaka länge innan jag vågade beställa. Men det gick och det var faktiskt ganska gott. Det inte var så farligt som hade jag trott heller. Jag vet ju vad jag vill och PIZZA är ju faktiskt bara varm macka med ost. Inte farligt!!! Kram på er finisar<3

Att vara stark

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Helt galet trött!!!

Dagen har verkligen gått i ett, är helt slut nu. Ligger i soffan tillsammans med min fina vän K och kollar på film. Imorgon skall lillan firas med frukost och paket på sängen och sen skall allt för kalaset förberedas. Känns okej ändå, brukar bli jättestessad inför sånt här annars. 
 
Känns bra att ha K här, hon är bäst! Hoppa på att hon ska stanna här några dagar. Hade varit skönt att slippa va ensam i veckan. 
 
Hoppas ni har en fin helg allihopa! Era kommentarer värmer i hjärtat på mig och jag skall svara så fort jag får tid. Tack för allt stöd fina ni<3 

Jag vet vad jag vill, och fan vad bra det känns!

 
För första gången sen jag blev sjuk i Anorexi för snart 10 år sen, 
känner jag nu i både hjärta och själ att jag verkligen vill bli frisk.
För första gången, så är jag faktiskt beredd att verkligen satsa 
allt och kasta mig ut.
 
Jag vet nu att oavsett hur livet som frisk ser ut, så kan det inte vara 
sämre än ett liv som ätstörd.
 
Jag vägrar att leva som en vandrande zombi mer.
Jag vägrar att ge Anorexin fler år av MITT liv.
Jag vägrar tro att det enda jag är bra på är att svälta.
Och jag vägrar tro på att det inte går att bli helt fri(sk).
 
Jag kan, jag vill och jag vågar!
 
 
 

Du måste göra det du tror att du inte kan

 
Du får styrka, mod och självförtroende
varje gång du verkligen stannar upp
för att se rädslan i ansiktet.
Du kan säga till dig själv:
"Jag överlevde den här hemskheten.
Jag kan klara det som kommer härnäst"...
Du måste göra det du tror att du inte kan. 
 
Eleanor Roosevelt

MOD

 
MOD ÄR ATT STÅ EMOT RÄDSLA
ATT BEHÄRSKA RÄDSLA
INTE FRÅNVARON AV RÄDSLA
 
(Mark Twain)

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0
Ladda ner en gratisdesign på www.designadinblogg.se/gratisdesign - allt om bloggdesign!
PokerCasinoBonus