carolineelizabeth

Myser med min prinsessa framför Lejonkungen. Barndomsminnen. :-) Lillan är hänförd och sitter med blicken klistrad på tvn hela tiden.

Jag slås väldigt ofta av hur mycket jag älskar min dotter. Min Kärlek till henne är enorm. Innan hon föddes trodde jag inte att man kunde älska någon på det sättet. Så oändligt, så villkorslöst och så djupt. Min fina prinsessa. Hon kommer alltid att vara nr 1 i mitt liv ( tillsammans med eventuella syskon) såklart. Hennes leende är det som lyser upp min värld och utan det skulle jag nog inte orka fortsätta.

Har mysdag med min prinsessa idag när hon är ledig från dagis. På förmiddagen har vi varit på Öppnaförskolan och busat. Efter det följde min fina vän K och hennes dotter med hit på lunch och lekdejt. Det är så himla kul att se våra tjejer leka tillsammans! Det skiljer endast 1 månad mellan dem och dom har känt varandra sen de låg i magen. Nu är dom så stora våra fina tjejer.

I eftermiddag kommer kanske en annan vän hit med sina två busungar. Full rulle idag med andra ord;-). Mysigt och skönt att slippa vara ensam. Imorgon är det redan torsdag och min underbara sambo kommer äntligen hem. Så himla skönt!! Veckorna går fort nu, trots väntan på besked angående Mhe. Hoppas verkligen på svar snart.

Kram

Min syster sa till mig här om dan - "Asså, jag fattar inte hur vi kan ha så olika kroppar. Jag skulle så gärna vilja ha din kropp".

Det gjorde mig ledsen och jag visste inte riktigt vad jag skulle svara. För jag vill ju egentligen inte vara den som uppmanar till sjuka ideal. Jag står inte för det idealet som jag idag uppfyller och jag vill heller inte att andra skall sträva efter det. För det är ett sjukt och snedvridet ideal. Ett ideal som gör oss sjuka och tvingar oss misshandla våra kroppar. Våra kroppar som borde tas hand om och älskas. Och även om det nu är så att hon skulle vilja ha min kropp, så kan jag lova att hon inte skulle vilja leva mitt liv. För den här kroppen är ett verk av dåligt mående, ångest och många många hungriga dagar och nätter. Jag lovar, hon skulle aldrig vilja ha det så.

Jag blir ledsen när jag inser att min syster inte förstår att jag mår dåligt. Jag blir ledsen av att förstå att hon anser att undervikt är snyggt och något att sträva efter. Det gör ont att se hur hon påverkas av mig. Jämför sig med mig. Bantar och undviker mat. För hon är en så jävla vacker tjej! Å Det är inget jag bara säger. Hon är snygg, vältränad, välformad och har en grym utstrålning. Hon är smart, har ett jäkligt bra liv och en toppenkille som älskar henne. Ändå har hon inte självkänsla nog att inse allt det där. För hon vill vara smal. Som jag.

Men att vara smal är inget liv. Inte om det innebär att man måste svälta, ha ångest över mat och aldrig riktigt orkar vara närvarande.

Sitter på bussen på väg till skolan. Skall ut till kusten för att ha lektion som vanligt på tisdagar. Jag gillar verkligen att åka buss. Det är så stressfritt och avkopplande. Bara att luta sig tillbaka, sätta på musiken och låta landskapet svepa förbi utanför fönstret. Solen skiner idag också och våren känns inte så långt borta längre. Snart är min favorit årstid här.

Myser i soffan och ser på film - Lyckan, kärleken och meningen med livet. Jag gillar den. Den är djup och väcker mycket tankar. Helgen har varit bra. Umgåtts med fina vänner, myst med min lilla familj och haft min fina lillasyster här på besök. Helgen har med andra ord gått galet fort. Det känns nästan som jag knappt hann se min sambo innan han åkte igen. Lite tråkigt.. Men men.

Idag har jag varit i skolan och haft en flummig filosofilektion. Skönt att inte behöva använda min degklump till hjärna iallafall. Sen blev det en kort promenad i solen, underbart! Och en snabb städning här hemma innan jag hämtade prinsessan på dagis. Sen har vi i princip bara myst i soffan hela kvällen. Pluttan va tröttis efter en lång dag på dagis och ville bara mysa. Nu sover hon och jag har ätit lite kvällsmat och skall väl snart lägga mig.

Jag har fortfarande inte fått något besked angående remissen till Mhe. Börjar bli lite lätt irriterad på att det tar sån tid. Jag hatar att vänta och gå runt och hoppas. Idag hörde jag förresten negativa saker om Mhe för första gången. Det skrämde mig lite. Tänk om det inte alls lever upp till mina förväntningar..?

Jag är så trött på det här. Trött på detta ständiga dividerande över allt som får hamna i min mage. Kalorier, kalorier +- in, ut för många, för få. Ångest, alltid ångest. Livet är ångest just nu och jag är så innerligt trött på att må såhär dåligt.

Kram på er!

Idag har jag gjort något som jag inte har gjort på väldigt länge. Jag har gått en promenad. Inte en powerwalk, inte nån hetspromenad och ingen påvägnågonstans promenad. Bara en helt vanlig promenad, med solen i ansiktet och djupa andetag av frisk luft. Ingen förbestämd väg. Fötterna och lusten fick styra.

Det var underbart. Så himla skönt. Jag har saknat det något fruktansvärt. Jag har alltid älskat att vara ute, särskilt i solen och det finns inget som är så uppfriskade som att bara få gå en lång skön promenad i vårsolen.

Jag vill ha vår nu.

Mötet hos min behandlare idag gick bra. Skall behålla min gamla behandlare trots allt fram tills Mora blir aktuellt. Har ännu inte fått något besked angående Mhe men det bör komma i veckan. Fick mig i iallafall ett välbehövligt samtal idag. Kändes som vi faktiskt kom någonstans för en gångs skull. Vi pratade om anorexin och om vad den betyder och har betytt för mig genom åren. Vad den gett, vad den tagit mm. Det var ett givande samtal och jag gick för en gång skull därifrån med en bra känsla.

Min ätstörning är och har väldigt länge varit en stor del av mig. Det är dax att gå vidare nu. Livet har så mycket mer att erbjuda.

Imorgon skall jag till sjukhuset för möte med min behandlare. Hoppas på att jag skall få ett besked angående Mhe då. Det har gått 2 veckor sedan remissen skickades och läkaren sa att beslutet skulle ta ca 1-2 veckor. Jag är så himla nervös! Jag vill ju självklart ha ett ja, men samtidigt skrämmer det skiten ur mig. Skall jag verkligen bli frisk nu på riktigt?! Ett nej vore fruktansvärt. Då vet jag faktiskt inte vad jag ska göra..

Har tagit några lugnande nu för att kunna somna ikväll. Låg vaken halva natten igår och känner inte för att göra samma sak i natt.

Godnatt alla fina<3
Och några extra kramar till min fina vän K, jag saknar dig.

Hej mina fina bloggläsare:-) Har som vanligt inte haft tid för bloggen i helgen när dottern och sambon varit hemma. Har varit fullt upp hela tiden och en väldigt bra helg. I torsdags kom min älskling hem med en stor ask av favoritchokladen och jag hade fixat skaldjur och kladdkaka till efterrätt. Vi hade en supermysig kväll. Ibland behöver man verkligen ge varandra lite extra kärlek. Fredagen gick i lugnets tecken och jag spenderade dagen med att försöka plugga, vilket inte gick särskilt bra alls. ( hallå vem har snott min hjärna?) . I lördags hade vi min syrra och hennes kille här på dan och på kvällen hade jag tjejmys med mina fina vänner. Sen blev det utgång, dem dyngfulla och jag spiknykter. Haha, tur att man kan slappna av och ha kul utan sprit. Var dock galet trött igår.

Idag så har jag fått spendera hela dagen med att städa och plocka efter helgens bravader i källaren. Hela övervåningen var täckt i slipdamm och betongdamm, men nu 3h senare är allt skinande rent igen, pust!! Egentligen skulle jag behöva plugga järnet den här veckan. Har en uppsats att skriva och typ 20 uppgifter som skall vara klara på måndag. Tyvärr har jag varken ork eller energi att ta tag i det. Inte idag iallafall.

Jag väntar fortfarande på besked angående Mhe, har inte hört någonting alls än. Hoppas och tror att jag får besked nu i veckan. Håll tummarna för mig.

Nu skall jag lyfta på rumpan och pallra mig iväg till dagis och hämta min prinsessa.

Kram på er!

Nu har skruttan blivit sjukis igen:-( Febrig och snorig. Blir att vara hemma och kurera imorgon. Hoppas verkligen att jag slipper återuppleva dagens svimningsattack igen imorgon. Är jätterädd faktiskt. Håll en tumme eller två att jag slipper!

Jag har iallafall gjort mitt bästa på matfronten idag och försökt äta ordentligt. En stor och god Semla fick också hamna i magen:-). Det är ju bara fettisdag en gång om året ;-). Nu skall jag sova och imorgon skall jag ha tag på min läkare.

Kram på er!

Startade den här dagen med att svimma på köksgolvet. Fruktansvärt obehagligt. Kände att det snurrade redan när jag gick upp ur sängen men var ju tvungen att gå in till min dotter som var vaken. Lyfte upp henne ur sängen, gick ut till köket och satte henne på köksbänken för att göra välling. Plötsligt snurrar allt väldigt snabbt, det blir svårt att andas, svart framför ögonen och surrar i öronen. Sen viker sig benen. Svart. Sitter på köksgolvet och skakar i hela kroppen. Kallavetten rinner och jag ser bara svart. Dottern gråter och ropar på mamma. Jag försöker andas, försöker få kroppen att samarbeta. Får tag i ett katrinplommon som jag äter snabbt. Kommer upp på benen och hänger på köksbänken och dricker lite vatten. Får tag i telefonen och ringer min mamma som lovar att komma. Andas, dricker lite, gör vällingen och sätter mig och dottern i soffan. Sen kommer mamma. Detta hände ungefär under ca 15-20 min.

Fy fan alltså! Jag blev så himla rädd. Jag var ju ensam med min dotter. Vad skulle hänt om jag förlorat medvetandet helt?. Har iaf spenderat halva förmiddagen på vårdcentralen. Antagligen berodde svimningen på insättningen av min nya antidepp och att jag tog teralen till natten igår. Otäckt. Vet inte riktigt vad jag ska göra nu. Tänk om det händer igen? Blev tillsagd att ta det lugnt i några dagar och det ska jag. Men är rädd för att va ensam med min dotter nu.

Jag har haft en fin helg. Har inte funnits tid för att blogga. Nu är sambon på jobbet och prinsessan och jag är ensamma några dagar. Skönt att kunna ha sina vanliga rutiner men tomt och tråkigt utan sambo.

Jag har ingen energi just nu. Sover dåligt och är konstant nedstämd. Saker som vanligtvis känns kul känns jobbiga och oöverkomliga. Beror förmodligen på mina nya antidepp. Insättningar är alltid jobbiga. Hoppas att det går över snart.
Orkar inte ha det såhär...

Kram på er fina läsare <3

Ett stort jävla misslyckade. Jag skäms. Jag ångrar.

Men gjort är gjort. Man får göra misstag. Jag är mänsklig. Det är bara att resa sig upp och gå vidare.

Och det göra jag. Jag gjorde ett misstag, jag lärde mig något. Och nu glömmer vi det.

Jag är helt slut. Jag har varit så spänd och nervös inför den här dagen så länge. Att jag nu, när det är över känner mig som en urvriden trasa. All energi är puts väck.

Läkarsamtalet gick bra. Läkaren lyssnade, ställde bra frågor och dömde mig inte. Och hon bestämde sig för att skriva en remiss!!!! Alltså fattar ni?. Visserligen så är inget klart än. Remissen skall skickas till ekonomienheten och dom ska sedan besluta om dom är villiga att betala för vården i Mora. Vad dom beslutar får jag antagligen inte veta förens om några veckor. Men jag känner mig hoppfull och hoppas hoppas hoppas att dom säger ja.

Det där andra mötet då. Mötet med den den förbannade elektriska plattan som jag innerligt hatar. Jo, det gick allt bra. Ångest såklart, men inte ohanterlig och siffrorna låg ungefär som jag trodde.

Så, vad händer nu då? Jag kommer inte att fortsätta hos min nuvarande behandlare utan skall byta till en annan. Jag har aldrig riktigt fått något förtroende för min gamla behandlare och vi kände båda två att vi lika gärna kunde bryta nu när vi inte riktigt vet hur framtiden ser ut. Så jag kommer få en ny behandlare att gå hos nån gång då och då fram tills Mora blir aktuellt. Och om det inte blir aktuellt kommer jag och min nya behandlare få lägga upp en plan tillsammans.

Så, nu är det bara att vänta på besked och hoppas på det bästa.

Ångest, tryck över bröstet och allmänt nervös. Fy fan asså! Önskar verkligen att jag inte hade behövt göra det här ensam.

Imorgon är inte bara dagen för möte och bedömningssamtal med läkaren. Det är också dagen jag för första gången på 8 månader som jag skall möta vågen igen. Det känns fördärvligt. Jag är bokstavligen livrädd. Jag är så rädd att ångesten skall ta över mig totalt.

Men samtidigt, jag har inget val. Visst jag kan blunda, men i slutändan kommer jag ändå behöva veta och acceptera.

Och ja, jag är nyfiken. Funderar, jämför, klämmer, känner, provar kläder och granskar. Vad väger jag? Kommer det att knäcka mig? Hur stor betydelse har det egentligen?

Jag vet inte. Imorgon får jag veta.

Lite musik tips:

John Mayer - say
Passenger - Let her go
Kelly Clarksson - Addicted
3 Doors Down - It's the only one you've got
Natasha Bedingfield - Wild Horses
Lars Winnerbäck - Innan mörkret faller

Imorgon är den stora dagen här. Dagen jag har väntat på i drygt tre månader nu. Imorgon skall jag äntligen få träffa en läkare för bedömning angående remiss till MHE i Mora.

Jag är helt fruktansvärt nervös. Bara tanken på mötet gör mig lite lätt illamående. Det är så mycket som hänger på det här samtalet och jag är så rädd att jag inte skall kunna få fram det jag vill ha sagt. Jag är så himla rädd för ett nej. För i dagsläget finns det ingen Plan B och jag vet ärligt talat inte hur en sådan plan skulle se ut.

Så fin, fina ni. Håll era tummar och tår för mig imorgon. Tack på förhand! <3

Hon känner efter om det här är att vara fri.
Om det här är ett liv med någon mening i

Har du kommit nånstans
Har du sumpat din sista chans
Är du framme nu
Har du valt en väg att gå
ett mål att sikta på
är det verkligen du?
Är det verkligen du?

Har du kommit nånstans
Har du sumpat din sista chans
Är du framme nu
Har du valt en väg att gå
och ett mål att sikta på
är det verkligen du?
Är det verkligen du?

Har du kommit nånstans
Har du sumpat din sista chans
Är du framme nu
Har du valt en väg att gå
och ett mål att sikta på
är det verkligen du?

Har du kommit nånstans
Har du sumpat din sista chans
Är du framme nu
Har du valt en väg att gå
och ett mål att sikta på
är det verkligen du?

Det värker i mitt känslokalla hjärta och tårarna rinner ner för mina kinder. Det gör så ont att veta att jag inte är världens bästa mamma just nu. Bristande ork och energi, lättiritterad, svag och frånvarande. Jävla skit sjukdom! Jävla skit människa.

Ikväll skall jag iväg på bio i Gbg med två vänner. Vi har inte bestämt vilken film vi skall se än men jag hoppas på att det bli Django unchainged* Stavning ? Det skall verkligen jättekul att komma iväg och göra något bli ikväll, men jag har sådan fruktansvärd beslutsångest. Bio = Äta något gott och se på en bra film. Hm, äta något gott, utöver, vad isf?hur mycket? Blir knäpp! Egentligen så har jag inga problem med att äta typ godis/ chips ca 1ggr/ veckan. Problemet är att jag hade min " godiskväll" igår, som vanligt på fredagar. Så hur resonerar jag nu? Ska jag strunta i att äta nått till bion eller skall jag äta något ändå trots att jag åt godis tills jag mådde illa igår? Frågan är väl egentligen om det är värt ångesten och om det kommer göra bion mysigare eller om det gör så att jag sitter i ett ångestmoln hela filmen...

Tips någon?